Att skriva

har inte alltid varit så lätt som nu. Papper och penna har man ju ”alltid” använt, men det där med att skriva snyggt och prydligt eller för duplicering…
Numer är det ju jättelätt. I princip alla har en dator och en skrivare hemma. Eller åtminstone på jobbet. Och har man en dator kan man behandla texten, flytta styckena, ändra, stryka osv. Och sen köra ett rättstavningsprogram när man är klar!

Mne förr hade man en skrivmaskin om man skrev mycket, eller hade fått eller ärvt en. Vet ni varför bokstavstangenterna på datorn sitter som de gör? QWERTYUIOP osv? Det är för att inte armarna på de gamla skrivmaskinerna skulle trassla in sej. Man satte helt enkelt ofta använda bokstäver långt ifrån varandra.

Om man skrev fel så drog man ut pappret ur maskinen och började om, eller kletade över bokstaven med tippex (vitt jox i en flaska). Typsnittet var ju bara ett, och ofta vinglade raderna upp och ner när maskinen blev lite sliten. Här kan du ladda ned ett remingtontypsnitt gratis, om du vill veta hur det såg ut när man skrev med en sån maskin. Jag hade ingen skrivmaskin, men min kusin (5 här på bloggen) hade en gammal svart, en sån här ungefär:

skrivmaskin.jpg

Och en klasskompis hade en jättemodern. Den hade skrivhuvud, en kula med bokstäverna på istället för de trassliga armarna, och lite minne, så den kunde radera en mening bakåt med ett vitt raderband som skrev över de nyss skrivna bosktäverna.
Jag var djupt imponerad, minns jag.

Annonser
Published in: on mars 25, 2008 at 2:12 e m  Comments (2)  
Tags: , ,

The URI to TrackBack this entry is: https://mormorsboken.wordpress.com/2008/03/25/att-skriva/trackback/

RSS feed for comments on this post.

2 kommentarerLämna en kommentar

  1. Jag tittade in och blev nostalgisk över den gamla skrivmaskinen. Mina föräldrar hade en liknande fast den var grön. Jag klämde fast ett papper i den som låg över fingrarna så att jag inte kunde se vilka tangenter jag tryckte ner. På så sätt lärde jag mig att skriva utan att titta på fingrarna. Det har jag haft mycket nytta av, tack gamla Halda. Pappa brukade klaga på att det blev ränder i heltäckningsmattorna när jag drog den mellan rummen, den var för tung för mig att bära. Jag älskade den gamla apparaten!!

  2. Min första skrivmaskin var en ERICA, liknande Remingntonen på bilden. På den skrev jag många brev och en hel del fantasi-historier. Sedan blev det en elektrisk Halda tror jag den hette. Den hade gröna bokstäver på de gråvita tangenterna. Efter det en elektrisk sak som hade ett minne!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: